Ett år och tre dagar efter att jag föddes, så föddes du.

Min ''lillasyster'', vi har nog gjort allt som går att göra tillsammans.

Våra familjer har varit utomlands, och försökt lära oss att åka skidor sen jag var tre och du två. Det har alltid varit vi, vi har suttit ihop.

Vi har hämtat dig på dagis sen första dagen du började där, vi har haft våra barnkalas ihop, vi har bråkat, vi har hotats med att få polisen efter oss, och när det brann hos er var det hemma hos just oss ni bodde.

Vi började spara pengar till våran jordenruntresa som vi skulle göra när du hade fyllt 20.

Trots allt så har vi glidit isär den senaste tiden, men det gör inget för innerst inne vet jag och kommer alltid att veta att vi har varandra, på något sätt kommer vi alltid ha det. För vårat band är så jäkla starkt, jag tror inte att något kan få det att gå av. Jag älskar dig lillasyster, det gör jag verkligen!

Är på skithumör rent ut sagt, orkar inte med att träffa någon eller göra något alls.

Den här låten har spelats i mina öron flera hundra gånger om dom två sensta dygnen!

LOVE

Allt jag begärde var att få veta sanningen.

Men fortfarande ligger så många frågor och skaver, frågor utan svar.

Men när vet man att man är redo att släppa taget?

Hur vet man att det inte spelar någon roll, någon roll hur slutet blir?