Falla till botten, slå sig hårt, men alltid komma igen. YES!

Tänker inte tänka så mycket den här veckan, utan fylla den med en massa underbar tid med mina fina vänner!

Åker till Sandra, med Amanda ikväll och sover där iallafall!

Varför känns allting plötsligt inte lika bra?

Eller vad hade jag egentligen tänkt mig, hade jag tänkt mig att jag skulle springa runt som på moln och vara skitglad? Nej det hade jag fan inte, men det är inte så hemskt som jag trodde ändå.

Bara att acceptera att man inte kan tvinga känslorna att finnas där, fast att jag  faktiskt önskade att man kunde det.