Hur kunde jag lura mig själv så, hur kunde jag låta det hända?

Vad hade jag tänkt mig egentligen, man glömmer inte bara någon efter så lång tid, man går inte vidare det går inte.

Hur kunde allt bli så fel? Vi skulle se världen tillsammans, vi skulle göra allt, vi skulle ge allt vi hade.

Men för många svek, för mycket tjaffs om så jävla onödiga saker, suger energi. Det är sånt man ligger och ångrar när allt ändå är försent. Eller man, som JAG alltid ligger och ångrar när det är försent, när ingenting spelar någon roll längre.

Jag har inte ens hunnit blinka, för exakt en vecka sedan låg vi i varandras armar och viskade allt detdär som räcker då, som förklarar allt, som gör att det var du och jag emot världen. Ingenting skulle ju någonsin komma emellan, men det gjorde det. Det gör det alltid, och nu är det försent!

Jag har aldrig trott på att allt har ett slut, förens nu.

Allt har ett slut, och det här var vårat.

Min nya älskling!

Ett datum som betydde så mycket förut, betyder inte ett skit längre.

2 år och 4 månader hade det varit idag

Var med Johan innan jag åkte till Deje och hade en mysig kväll/natt med mina fina i lördags, igår gick jag av bussen vid oscar och spenderade resten av dagen med honom.

Slutade skolan klockan 11 idag, och sen dess har jag vart inne på telia och beställt en Iphone 4, eftersom att min andra mobil la av igår, och köpt godis som jag ska ha till läxhögen.

Imorgon är jag ledig, hur gött ?!

har beställt klipptid så det ska jag fixa, sen sola, plugga, och va med oscar GR8!