Så jäkla rädd, för att förlora dig.

Vetinte vart jag ska ta vägen ibland, när tanken på att förlora dig blir för mycket. Det känns som att ingen någonsin kommer att träffa rätt på alla punkter som du gjort, känns inte som att någon någonsin kommer att lära sig alla dom där småsakerna som du har gjort, typ som att jag ska ha jäkligt mycket tandkräm när jag borstar tänderna, att jag har sjukt lite smör på smörgåsen, and you name it. Allt sånt litet, som blir så stort i slutändan.

Jag kan sitta och ångra att jag lät dig komma så nära, att jag lät dig bli min andra halva. För jag ser inte hur det här ska kunna få ett bra avslut ? Det är ju helt omöjligt. Jag vet att jag är orättvis emot mig själv när jag sitter och tänker så, jag får ta det som det blir helt enkelt. Du får mig att må bra, jag är lycklig med dig, och det kan inte bli bättre. Resten får sköta sig själv, jag tar det då.

Men det går inte att komma ifrån att jag är så jäkla rädd.

Lång, och skitjobbig skoldag. Köttade på fotbollen på gympan tills svetten verkligen rann också, så nu är jag slut.

Har suttit med historian sen jag kom hem också.

Imorgon tänker jag tillbringa dagen med johan, fika, prata, fixa historian och boxas. (Y)

Fallow me all over the world.

dagens: