Jag minns när du gick upp 6 på morgonen en gång för att få höra min röst innan jag skulle på flyget till Grekland, eller jag minns alla gånger du ringde mig på kvällen precis innan jag skulle sova för att få höra min röst, när jag hade kvällsröst, du älskade det och jag hatade det.

Jag minns att vi pratade i hundra timmar exakt under ett sommarlov.

Jag minns när vi stod på busshållplatsen och du sa till mig att jag skulle vända mig om, medans du drog mitt hår åt sidan, för att sedan sätta fast halsbandet som jag hade tjatat om i evigheter runt min hals.

Jag kommer ihåg när vi satt och bråkade i bilen, och du försökte att få med din mamma på din sida, fast hon alltid var på min.

Jag minns så väl din svarta blick som skulle kunna ha dödat mig, på discot när jag skulle göra dig avundsjuk och dansa med exakt alla snygga killar jag kunde hitta. Och visst lyckades jag. Jävligt bra till och med !

Jag minns ett läget när världens bästa låg och gjorde smackljud hela kvällen, så att alla skulle tro att vi inte gjorde något annat än att hångla hela natten, och det fick vi höra fler än en gång dagen efter det.

Jag minns när vi åkte ut med er båt den varmaste dagen på sommarlovet, du och jag och badade ifrån den. Jag minns också att du körde en bit därifrån bara för att reta mig, som du också var väldigt bra på.  

Jag minns alla våra låtar.

Jag minns också när vi stod utanför min buss och jag kramade om dig medans tårarna rann nerför dina kinder. Jag minns den tystaste bilresan i mitt liv, då your’e beautiful spelades på radion. Jag minns att du alltid spelade ''jag har en flickvän som är dum i huvvet'' i örat på mig i telefon när du var sur på mig. Jag minns hur du och Elina alltid gaddade ihop er emot mig så att jag var helt chanslös, jag minns också hur jag kunde se hur mycket hon tyckte om dig och hur mycket hon hatade mig när jag gav upp.

Jag minns alla gånger vi har skrikit, idiotförklarat och slagit varandra.

Jag minns hur du och världens bästa hade planerat i flera dagar att överraska mig, och istället för hennes kusin så kom du där på busshållplatsen.

Jag minns när du och din pappa åkte dom 2 timmarna hem till mig för att hämta mig, bara för att jag inte ville åka buss.

Jag minns alla gånger vi har torkat varandras tårar när vi har suttit och kollat på en blödig film.

Jag minns när du och han fick dela madrass för att jag var envis och ville sova själv på en.

Jag minns hur nervös du var första gången vi pratade i verkligheten, och hur mycket du gjorde bort dig då, med glass över hela tröjan.

Jag minns när vi hade vattenkrig på min altan.

Jag minns hur älskad jag kände mig när jag var med dig, man kunde se det så väl i din blick hur kär du faktiskt var i mig. Vem som helst kunde se det. Jag fick till och med höra det av personer som jag inte kände och som inte ens visste att vi var tillsammans.

Det dom alltid sa var att ’’den ljushåriga killen där borta, han är väldigt kär i dig va?’’

Jag minns hur sur världens bästa var när vi gick på Liseberg för att det enda du brydde dig om var att hålla om mig. 

Det gör ont att veta hur mycket jag förändrade dig, utan mig är du så jävla dum i huvudet.

Jag överlevde dagen igår, helt otroligt !

Nu ska jag koka kaffe och sätta igång med dagens to do list !

Den där underbara känslan man vill uppleva om och om igen.

Att ha någon som fallit så för dig, att det bara är du som existerar.

När du känner att den här personen, kan göra allt för dig.

När du alltid får höra hur vacker du är, trots att du nyss vaknat på morgonen.

När du känner dig så jävla viktig.

Allt det där ska jag uppleva igen.