Tar min solbränna, och mitt hår som jag förövrigt inte borstat på tre dagar och kilar ner till Ica, möter upp min fina där!

Egentligen så vill jag bara klippa av våra band. Ta bort numret, alla bilder, och låtsas som vi aldrig träffats. Bara glömma det vi gick igenom, det vi hade tillsammans. Låtsas att vi två aldrig funnits. Och när jag väl tänker på oss så ska jag komma ihåg allt smutsigt och äckligt vi gått igenom och att det egentligen var lika bra. Att börja om från början, att kastas tillbaka på ruta ett.

Jag lovade mig själv att inte känna såhär, det gjorde jag.

Men det går inte att komma ifrån att jag gör det ändå, du sa att du inte var som alla andra och fan vad jag trodde på dom orden.

Det gör så ont att det visat sig att du är precis som alla andra, det får mig att sluta tro på verkligheten. Är någon på riktigt?

Utan mig är du så jävla störd i huvudet.