Min bättre halva

Slutade halv 12 idag, och efter det åkte jag in till stan och köpte fika för att sedan sätta sig vid pråmen i solen med mina fina!

mötte upp Oscar runt halv 3, och åkte hem till honom.

Kom hem därifrån för en timme sen, och nu har jag plockat iordning på mitt rum och kletat på en ansiktsmask så nu är jag redo för svenskaupppgiften!

Jag är inte stark idag. men imorgon är jag det. Jag måste vara det. För ingenting spelar någon roll längre.

Har aldrig varit ett så sort fan av justin bieber, och jag vet att alla människor på jorden hatar honom

Men fan va den här låten tilltalade mig, och satte sig någonstans där inne.

Du har krossat det enda som inte fick krossas och du bröt ett jävligt starkt band. Jag gav varenda procent av förtroende som finns i hela världen till dig, och känner mig bara jävligt dum såhär efteråt. du vet så mycket, om mig, som ingen annan vet. du vet allt. du kan hela mig utantill och ibland kan du mig tillochmed bättre än vad jag kan mig själv. jag älskade att fångas i dina stora trygga varma armar, att försvinna in i våran värld och bara vara du & jag. även om jag inte alltid förtjänade dina armar kring mig eller dina läppar mot mina så fick jag det. och det framkallade alltid samma pirriga känsla i magen. Det visste du så väl. Du visste precis vad du skulle göra för att få mig sådär svag som bara jag kan bli. Dina leenden, och de fina orden i mitt öra. Det var underbart att vara totalt jävla fläng hemma hos dig och springa runt och va ful. underbart att åka skateboard i källaren och vara livrädd, mitt i natten, ligga och sjunga pokemon på morgonen, skratta tills tårarna sprutar, med dig. det var så nytt, spännande, kul och älskvärt, varenda sekund med dig. Du berikade mitt liv till fullo att jag svor för mig själv att aldrig förstöra det här för mig själv som jag haft en tendens till förut med min osäkerhet. men du fick mig att bli säker. Du fick mig att faktiskt börja tycka om mig själv mer än jag gjort innan, uppskatta mig själv och framförallt tro på mig själv. När jag kämpade för att andas samtidigt som tårarna sprutade och jag knappt kunde stå på benen fanns du alltid där och tog emot mig på ditt sätt, så som bara du kan göra. Du var alltid den jag ringde för att berätta något för, och alltid den jag ville ringa sist för att somna med din röst i örat. Det var så vackert och magiskt, så speciellt och spännande med dig, och jag förbannar mig själv för att jag aldrig trodde att det skulle ta slut, att jag trodde på att vi var något speciellt, att jag trodde att du menade allt du sa, alla steg du ville ta, ta oss till en högre nivå. Men det är borta nu. Och jag kan bara klandra det förbannade jävla skitödet för att jag tror på det och inte kan låta bli att fråga, varför?

Jag vetinte vad jag håller på med längre, allt har hänt så snabbt att jag inte hunnit ta in det. Jag trasslar in mig i allt, och har svårt att ta mig ur det.

Jag säger för mycket jag inte menar, och jag säger för mycket som jag borde hålla för mig själv men som jag faktiskt menar.

Jag vill bort, jag vill träffa nya människor, jag vill göra spontana saker som jag inte brukar för jag är så trött på det här.

Sen vet jag att imorgon kommer jag ångra att jag skrev det här och tycka att livet leker, att allt är perfekt.

Som en jävla bergochdalbana, här har ni mig.

Tänkte att jag skulle ha en riktig hemmakväll för mig själv igår, men det slutar som det alltid slutar. Igår var det Oscar jag ringde över, kvällen spenderades med honom framför en beckfilm och marrängsvisch, rätt okej ändå!

Idag tänkte jag däremot va hemma hela dagen, känner mig rätt krasslig så tar nog tag i en del plugg, och mitt bombnedslag till rum!

My heart is refusing me

Slutade tidigt igår, och då gick jag och sandra hem till amanda !

Köpte med oss godis och dricka på vägen. Annie kom efter ett tag, och då beställde vi pizza innan vi började göra oss iordning.

Drog till Grums och spenderade kvällen/natten där med underbara klassen, FAN VILKEN VÄRD KVÄLL!

Sov hos Amanda, och nu har jag nyss kommit hem efter att ha varit på bio med Johan!